Det känns lite som att jag borde bege mig iväg, iväg som fan. Vet tyvärr inte vart eller hur. Jag vet för fan inte ens varför. Jag är nog alldeles för nyfiken för att vara kvar på ett och samma ställe. Jag ser framemot att åldras av just den anledningen att jag får vara med och se vad som händer senare här på planeten. Jag är alldeles för nyfiken för att dö. Men o andra sidan vill jag ju veta vad som händer när jag kolar, men det behöver jag ju inte oroa mig för eftersom jag sannerligen kommer att stryka med en dag.
Jag måste iväg, iväg som in i helvete! Afrika någon? Asien någon? Merkurius någon?
Det skrämmer mig lite att en dag få ett lokalt smeknamn så som "Konsum-Karlsson" eller "Snubben-som-luktar-bajs-och-alltid-hänger-inne-på-McEwans". Nu menar jag inte att jag luktar bajs utan att jag inte vill bosätta mig i denna stad så hårt att jag för evigt blir kvar.
Jag har alltid, sedan jag var liten, velat gå till en stor hamn och bara mönstra in på första bästa fartyg. Sedan bara glida ut på de stora haven och tillfredställa min nyfikenhet. En gång mötte jag en Herr Sjöblom som var en försupen sjöman. Vi pratade på tåget i en timma. Han sa något jävligt smart, kom tyvär inte ihåg vad det var.
Men det han sa betydde säkert att jag måste iväg, iväg som fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar