En fin kväll på Broder Tuck

"En ton och en ramsa

en sång med ett moln

ord som får fötter och började gå

rakt över vattnet, från ö in till land

rakt fram till koken

där ordvisan brann".

Han vill så gärna så ge det till honom

Jag vet för fan inte vad jag ska ta mig till kära vänner. Ska jag satsa stenhårt på det jag brinner för? Arbeta som ett svin och försöka stiga uppåt. Jag har gnistan och tror jag skulle orka. Men det går inte på egen hand, människorna jag behöver för att lyckas måste också vilja.

Eller ska jag fly till det okända? Jag får helt enkelt se vad som händer. En sak är i alla fall säker, jag pallar inte ett år till.  

"Skin and bones, don't you know?"

Det finns ett livealbum som får mig att gråta i mängder. Dock inte som en liten tonårstjej, som är förälskad i någon meningslös kändis. Utan jag bölar för att den är så genialisk och innehåller så mycket känsla. Jag var ett knapptryck ifrån att åka till London 2006 för att se samma konsert. Men jag valde att inte trycka, något jag ångrar med hela mitt hjärta idag. Skin And Bones med Foo Fighters, ett mästerverk mina damer och herrar.  

   

Blåsa fram ljud

Om jag kunde vissla, skulle jag göra det

en glad sång till dig

jag skulle vissla, under vår lilla utflykt nere vid bäcken

din och min bäck

du skulle le, jag skulle bli lycklig

av att se det finaste jag vet

 

Abra kadabra

Jag är Jimmy Karlsson. Jag har funderat ganska länge på min situation. På något sett känns det lite som att stora problem i mitt liv ofta löser sig jävligt lätt. Det kanske är för att jag alltid tror att alla problem är större och svårare än vad de egentligen är? Det kanske är så, eller så har jag bara en jäkla tur. Isåfall tackar jag den där skäggige snubben som sitter där uppe och lirar tärning.

I slutändan blir det mesta alltid som jag ville från början. Jag håller verkligen med sköningen Candide. Han sa nämligen att allt ordnar sig till det bästa i den bästa av alla möjliga världar. Men, det får inte bli en allt för positiv stämning nu. Jag anar nämligen att jag istället har mycket otur i vardagslivet. Småsaker går sönder, saker rasar, saker flyger, saker försvinner, saker glöms och saker fastnar. Alltid på de mest olämpliga tillfällena och resulterar oftast att jag får ont någonstans.

Jag har nog enbart kommit på detta för att kunna hålla en god min, när till exempel min enda nyckel ramlar ner i en springa. Då måste jag kunna le åt saken och tänka, "jag har ju iallafall en flickvän och en svingrym Linnéa som kan stötta mig och hjälpa mig att få upp nyckeln, den där jävla nyckeln".

Idag var jag på visning på en lägenhet. Jag kommer nämligen bli hemlös om en månad. Men abra kadabra och här sitter jag med en ny fin lägenhet. Som sagt, mina stora problem verkar lösa sig jävligt lätt.   

Jag tackar och bockar för en gyllene afton

Efter en välförtjänt bakispizza mitt under första maj firandet traskade vi in på Nicolaiskolans fritidsgård. Vi möttes av en konsert med mina gamla favoriter Mora Träsk. Vi garvade, sjöng med och var allmänt slitna. Min käre vän Adrian ringde och talade om att han ville bjuda med mig till Strand i Stockholm två dagar efter första maj. Andrew Bird skulle nämligen lira. Jag hade aldrig lyssnat på denne man värst mycket innan, men jag tänkte att det eventuellt kunde bli en skön upplevelse.

Men oj, vilken jävla upplevelse det visade sig att bli. Denne man, ett rent musikaliskt geni! Jag har aldrig sett eller hört någon med en sådan känsla förut. Andrew Bird lirade fiol, gitarr och xylofon samtidigt som han sjöng och visslade. Och ja det stämmer, han gjorde allt detta samtidigt med hjälp av sina schyssta "loop-pedaler". Han hade även tre galet grymma snubbar som gjorde Andrew Bird till ett underbart vackert band.

Två timmar i ren trans blev resultatet av min spontana lilla utflykt med Adrian, Jesper och Mamma-Maud. När Andrew vinkade och gick av scenen så skakade jag på huvudet och var totalt förvirrad, jag hade kommit ur hypnosen som denne Herr Bird snyggt hade försett mig i.

Spontana äventyr blir alltid de bästa, sade gubben som sket i bastun.