Jag tackar och bockar för en gyllene afton

Efter en välförtjänt bakispizza mitt under första maj firandet traskade vi in på Nicolaiskolans fritidsgård. Vi möttes av en konsert med mina gamla favoriter Mora Träsk. Vi garvade, sjöng med och var allmänt slitna. Min käre vän Adrian ringde och talade om att han ville bjuda med mig till Strand i Stockholm två dagar efter första maj. Andrew Bird skulle nämligen lira. Jag hade aldrig lyssnat på denne man värst mycket innan, men jag tänkte att det eventuellt kunde bli en skön upplevelse.

Men oj, vilken jävla upplevelse det visade sig att bli. Denne man, ett rent musikaliskt geni! Jag har aldrig sett eller hört någon med en sådan känsla förut. Andrew Bird lirade fiol, gitarr och xylofon samtidigt som han sjöng och visslade. Och ja det stämmer, han gjorde allt detta samtidigt med hjälp av sina schyssta "loop-pedaler". Han hade även tre galet grymma snubbar som gjorde Andrew Bird till ett underbart vackert band.

Två timmar i ren trans blev resultatet av min spontana lilla utflykt med Adrian, Jesper och Mamma-Maud. När Andrew vinkade och gick av scenen så skakade jag på huvudet och var totalt förvirrad, jag hade kommit ur hypnosen som denne Herr Bird snyggt hade försett mig i.

Spontana äventyr blir alltid de bästa, sade gubben som sket i bastun.