Tassjazz

Jazzkatten bär kostym och skor
som han ärvt av snubben som är far till hans bror.
Denna figur spatserar ned längs den sovande gatan.
Han visslar en sång som påminner om den rättvise Herr Satan.
Med hatten på sne, brukar jazzkatten alltid le.
Men denna vita morgon är något annorlunda, ty han kan endast se henne om han låter ögonen blunda.
Han vill drömma sig bort, bort från sjukdom och pest
tillbaka till då samtliga medlemmar hade mustasch på fest.

Tiden förändras och kommer så alltid göra, säger jazzkatten.
Han har nämligen varit vaken hela den långa natten.
Istället har han funderat på ingenting och allt.
Nu fryser han om tassarna, det är kallt.
När något som var så vackert får ett stort sår
kan varken du eller han hålla tillbaka något som en tår

morrhår.