De försvunna strumporna

Följande handskrivna brev fann jag på mitt skrivbord efter jag kom hem från den underbara och mysiga påskmiddagen hos nypangänget:

Hej Jimmy.
När jag reste hit till Bergen i vintras hade jag åtta par svarta strumpor med i packningen. Nu har jag endast tre par kvar. Var de andra fem strumporna tagit vägen har länge varit ett stort mysterium för mig. De försvinner spårlöst en och en och det är jävligt frustrerande. Kan det ha varit vår vän Jonas som tagit dem i smyg? Eller har det varit så att jag råkat bränna upp dem i sömnen? Ikväll hände det i alla fall igen. När jag öppnade torktumlaren märkte jag att en av mina strumpor fattades. Jag var säker på att maskinen hade varit på hela tiden. Jag fick lite panik och blev paranoid. Jag startade om programmet på tumlaren och klättrade själv in i centrifugen. Jag var tvungen att se med egna ögon var dessa jävla strumpor tar vägen. Det var trångt och varmt. Jag hann inte tänka så mycket innan allt började snurra. Jävligt obehagligt måste jag säga.

Jag förlorade tidsuppfattningen och kände mig fruktansvärt yrslig. Efter en evighet blev maskinen tyst och den hemska resan var över. Jag var totalt mörbultad och tänkte bara på att få komma ut ur fanskapet. Jag återupphämtade mig dock fort och begav mig upp till mitt rum. Efter några minuter märkte jag att något inte stämde. Jag hade nämligen rest tillbaka i tiden! Rättare sagt fyra och en halv timme innan jag klättrade in i torktumlaren. Det betyder alltså att ingen befann sig i lägenheten. Du och Jonas var kvar på den underbara och mysiga påskmiddagen nere i byn. Jag borde blivit chockad och rädd men istället accepterade jag min situation och bestämde mig för att ha kul.

Som du säkert ser så har jag druckit upp all din cola som stod bredvid datorn på skrivbordet. Jag förstod att du såg fram emot att dricka den själv, så jag gjorde det bara för att jävlas. Om Jonas är lite arg på dig sen så är det nog för att jag gick in i hans rum och bajsade i hans säng. Jag skrev även "Jimmy" på väggen med det som fastnade kvar mellan skinkorna.

Nu sitter jag i alla fall här och skriver detta brev till dig min käre vän. Jag förstår att du är lite förvirrad och kanske till och med arg. Men jag vet att du skulle göra detsamma mot mig. Det är jag faktiskt helt säker på.

Hade fint och ta hand om dig.

Med vänliga hälsningar
Jimmy Karlsson


P.S. Jag har fortfarande inte en jävla aning om var strumporna tar vägen.