Propagandans bättre sida

Du och jag och vi borde se mer barnprogram må jag då säga. Här och nu och då, i framtiden och därefter. När jag satt där som liten knodd, en meter från teveskärmen, lärde jag mig sagolikt mycket mer än vad man kan tro. Livet och dess kluriga jävla klurigheter. Hur och varför ska jag krama den där människan? Vad är vänster? Varför och när blir folk arga på varandra? Hur ska jag göra för att få en vän? Hur ska jag göra för att inte min vän ska vilja döda mig? Hur och varför ska jag prata? Får jag verkligen slå tillbaka och vad är höger?

Mycket och otroligt mer därtill har barnprogram och dess budskap lärt mig och dig. Helt enkelt vad som är rätt, vad som är fel och vad som är mer okej än att spränga planeten. Även de blodigare historierna där de slår och mördar varandra hjälper dig att förstå dessa frågor. Sedan finns det ju alltid undantag där vissa personer kanske fått för mycket av det goda och skjuter ner en skola eller två. Men detta tycker jag även måste ske eftersom det ger alla de andra ytterligare en lärdom om vad vi icke borde göra.

När jag sätter mig ner för att se ett barnprogram idag, när jag är nästan 21 år och förhoppningsvis väluppfostrad, så stannar jag till i tankarna för en stund. Helt plötsligt ser jag alla dessa budskap och råd som jag aldrig såg eller förstod när jag hade turtles-tisha. När en skrikande ko stoppar en höna i näsan såg jag inte den djupa sanningen! Budskapet i just detta exempel ser jag dock inte idag heller. Men du förstår säkert vad jag menar.

Jag kommer i alla fall låta mina barn sitta mer än länge framför Cartoon Network. Så länge de inte glömmer bort att ibland gå utomhus för att spöa skiten ur varandra med pinnar. För även det kommer i slutändan lära dem att det inte är så jävla kul att bli slagen.