Biljardjazz

Det sägs att en äldre man med kostym och hatt en gång entrade McEwans på östra storgatan. Han var runt en meter och tjugo centimeter lång, hade en buskig mustasch och stora röda kinder. Hans lackskor var slitna och träkäppen likaså. Den gamle mannen satte sig inne i rökrummet. Det mörka rökfyllda rummet i trä var redan ockuperat av en yngre man. De satte sig mittemot varandra och pratade en stund. Den yngre höll inte med den andre i en diskussion om trädgårdsdekoration. Den äldre rynkade sitt ansikte och satte handen för pannan. Efter några sekunders tystnad öppnade han ögonen och sköt extrem röd laser ur pupillerna. Den yngres panna sprängdes och han dog.

Lasermördaren drack upp sin whiskey och bröt upp en planka i väggen. Han tog tag i sin käpp och hoppade ner i hålet. Det sägs att han grävde en tunnel och öppnade en egen bar som ligger exakt under östra storgatan. En salig blandning av brittisk och finsk kultur är samlad i en stor grottsal. Där man kan dricka pilsner och äta rejäla stekar. Det finns flera biljardbord och varje afton står ett gäng jazznegrer på scen i flådiga kostymer för att jamma loss hela natten lång.

Vinkar du till dig den ärrige bartendern och viskar, "Saturday night fever with golden retriever", släpper han in dig i det hemliga rummet. Där stans alla hundar möts för att lira lite poker, samtala och röka finfina cigarrer.

Slutsatsen på detta är alltså: Varför kan inte biljardhallen i Nyköping slänga ut alla jävla datorer och fixa alkoholtillstånd! Det skulle garanterat bli stans bästa häng!