Vägen bort är lång, längre bort än hem

Mitt namn är Jimmy. Jag är född i tvillingens stjärntecken och för dem som tror på sådant trams betyder det att jag har lätt för att starta saker. Att jag ofta har många bollar i luften samtidigt, men dock aldrig fullföljer det jag gör. det ligger ett uns av sanning i detta, i alla fall om man läser denna blogg. Jag skriver ju väldigt sällan, om inte aldrig, och när jag försökt föda ett inlägg slutar det oftast med att jag sätter ett finger i luften och gör jazz-diggar-dansen. Jag kommer då inte tillbaka till skrivandet utan istället flyger det andra pekfingret upp och lufttrummorna flyger fram. Det finns ju så mycket underbar och orörd musik där ute i sajber-späjs. Så ja, bristen på inlägg är bara Spotifys fel.

Jag gick bakåt i tiden lite grann och läste gammalt skit jag skrivit. Mitt liv då såg faktiskt mycket annorlunda ut jämfört med idag. Det var bara två år sedan men ack så mycket som kan hända som gubben sade när han sket i bastun. Mitt jag då hatade denna stad och ville bara fly, resa iväg och vara borta från hem. Om jag bara visste vilken färd jag skulle vara med om.

När jag var som mest nedstämd på grund av småstadstristess och sjukdom flyttade jag ganska impulsivt till Bergen. De norska fjällen som gav mig en jävla massa erfarenhet och kosing. Nästan ett år efter var jag sedan på väg mot fjärran öst. På ett ryskt tåg tillsammans med tre banditbröder. Nyförälskad i en fin tjej lämnade jag mitt hem igen för att leka rövare på andra sidan jorden. Sovjet, Mongo-liet, Tjing-tjongland och samtliga små länder som Amerikat bombat skiten ur hann jag besöka dessa tre galna månader. Ett liv på skitiga tåg och bussar genom Asien går inte att beskriva i ett blogginlägg. Så det ger jag fan i.

Men men, nu sitter jag i alla fall här. Hemma. I Nyköping. Staden jag lärt mig att älska med hela mitt hjärta. Det enda som krävdes var att inte vara här. I augusti bär det dock av igen då jag kommer plugga journalistik i hufvudstaden. Så jag måste slå min så kallade tvilling på käften och börja skriva igen. Men just nu ska jag i alla fall jazz-diggar-dansa innan jag måste sova.