Jag satt nyss på toaletten för att utföra mitt uppdrag då jag plötsligt hittade ett gammalt kulturmagasin. Då tänker du antagligen att det är ett nummer jag köpt för månader sedan, som glömts bort i bajslektyr-högen. Men icke ska jag säga dig. Det är tidningen vid namn "42" från året 1985. Kostade tydligen femton spänn. Hur och varför den hamnat där undrar jag också. Det jag ville komma till var att jag bläddrade lite i de hårda och gulfärgade sidorna, som är äldre än vad mina egna händer är, och hittade en artikel om Electro-funk och Breakdancing.
"Zrrt zrrt wackawackawackawacka toomph toomph wackawackawacka toom-toomph bloobloom bloo-bloom tittitittititti..." är första meningen som visar sig vara ljudet du hör i huvudet när någon scratchar. LSD-irrande ungdomar som dansar in i spelhallen med ghettoblastern under armen och adidas-skorna på fötterna.
"Electro-funk är kanske inte "aural sex", men det är definitivt soundtracket till Space Invaders och Bladerunner, Bronx och Harrisburg", skriver skribenten.
Han frågar även medborgare på stan vad Hip Hop får dem att tänka på. Ivan Breten från Hisings Backa svarar:
"Ett. Det borde vara två "p". Två. Det låter som "hopprep". Tre. Det måste väl göra ont, det där?".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar