Doftar som tonårsanda

Jag minns en viss sommardag mycket väl. Det är för mig en mycket speciell sommardag. Jag är ungefär sex år, det är min kusins konfirmation och mamma har köpt en ny skjorta åt mig. Det är en kortärmad skjorta och hon ger mig tydliga instruktioner att jag inte ska skita ner mig. Jag lyssnar på min mors visdomsord, men innan vi ska åka till sjömanskyrkan i Oxelösund så är mina armar fulla med vattentatueringar som jag konstigt nog hann köpa på Tuna Motell på morgonkvisten. Jag kommer absolut inte ihåg varför jag jag gjorde det. Kanske för att det, enligt mig, matchade med den kortärmade skjortan och dessutom inte räknades som smuts. Det tyckte i alla fall inte min Mor, det kommer jag ihåg.

Men det speciella med denna sommardag inleds inte förens efter konfirmationen i kyrkan. Vi befinner oss hemma hos min kusin på konfirmationsfika. Jag gör som jag brukar göra, nämligen att gå upp på övervåningen och tjuvkika lite i min kusins galet tuffa tonårsrum. Väggarna är tapetserade med affischer av snubbar med långt hår och trasiga kläder. Jag minns tydligt hur jag tycker att en av dessa affischer är snäppet coolare än de andra. Tre killar sitter på en bil och en av dem stoppar in ett maskingevär i munnen! Stenhårt!

Denna sommardag kommer faktiskt min kusin upp och hänger med mig i rummet. Han har på sig skjorta och slips men dock inte några coola tatueringar som en viss Jimmy Karlsson har. Jag minns hur jag frågar honom lite om affischerna. Vilka det är och varför han har dem. Min kusin, som redan i blöjor började lira gura, tar fram sin röda strata (om jag inte minns fel) och börjar plinka. Hans polare kommer plötsligt in och retar min kusin lite för att han fortfarande har på sig finkläderna. Han själv hade minsann slängt av sig dem direkt efter nattvarden.

Jag minns att jag frågar min kusin om han kan lira nått som killarna med maskingeväret spelar. Han svarar att det finns så sjukt mycket att välja på. Jag säger då att han ska spela den bästa. Här, mina vänner, kommer det speciella med denna sommardag. Jag kommer ihåg det så sjukt väl, han lirar introt på Smells Like Teen Spirit! Jag sitter helt förstelnad med blicken på hans fingrar, fy i helvete va bra!

Efter den korta stunden i min kusins rum så har detta band, snubbarna på bilhuven, alltid varit något speciellt för mina öron.

Idag, den 20 februari 2009, skulle Kurt Donald Cobain fylla fyrtiotvå år. Jag har denne man att tacka.... för jävligt mycket.

"I'm worse at what I do best
And for this gift I feel blessed
Our little group has always been
And always will until the end"