Jag är Jimmy
Jag har alltid varit lite svag för balkanmusik. Med balkanmusik menar jag då folkmusik som mesta dels liras i de östeuropeiska länderna. Storslagna blåsorkestrar som står på en lerig gata i en fattig bergsby och röjer med sina crazyass lungor. Dessa snubbar lever inte på syre, nej absolut inte. Dessa män håller sig vid liv med hjälp av ljudet från sina rostiga instrument.
Men denna orkester är ju ingenting utan den tjocka och alltid lika glada trumslagaren. Han som sitter på en vinglig träpall och slår på bastrumman med den högra handen och röjer järnet på den lilla cymbalen med den vänstra.
Ja, ibland tror jag att jag är född på fel plats. Jag ska ha en dammig kostym och en svart, lite smått trasig, hatt. Jag ska vara en pensionerad småfifflare som har slagit ut mer än en tand. Jag ska ha svart skägg och en lite för stor näsa. Jag ska ligga o chilla i en hängmatta i min vackra trädgård, som för övrigt inte alls behöver skötas, den lever sitt eget liv och gör precis som den vill. Jag ska röka pipa och ha en fru som älskar att sjunga när hon lagar mat. Flera gånger i veckan ska jag möta upp mina sköna lirare nere i byn. Vi ska lira hela natten lång, jag är den tjocka och glada trumslagaren på träpallen.
Jag är Jimko Karltzoníc
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar